Yes! Jag fixade att åka utför i stötens, helt underbara backar, utan att bryta ben eller slita av korsbandet igen. Jag är såå nöjd. Att susa ner i hårda, branta backar, sol, blå himmel, frisk luft och inte minst denna underbara utsikt från toppen, laddar verkligen batterierna. Sam sa, när vi stod på toppen ” å jag vill inte åka ner, kan vi inte bara stå här o titta på utsikten”. Imorgon bär det hemmåt igen, till verkligheten, jakten på ett spännande jobb, det måste väl finnas nå’t?? Jaja, allt ordnar sig