Ännu en dag vid Ellibeach, denna dag lite längre bort på stranden, där det finns ett hopptorn. Där kommer barnet i mej fram, och därmed att inte anta en utmaning, finns inte 
Det ser ju inte alls så högt ut från stranden….så när Adam säger att vi ska hoppa, så visst, ska han, ska jag.
Vi börjar med 1:a höjden, ca 2 m. Där dyker vi i från. Nästa nivå ligger på 3,5 m. Överlevnadsinstinkten säger att vi ska hoppa, inte dyka. Känns högt ! Vi hoppar båda på “3″. Nu är det nog….
Efter en stund på stranden så ser jag plötsligt Adam på högsta höjden 5,5 m!!! Fan! Ska han, ska jag.
Helvetesjävlaskit !!! Vad ska jag upp där o göra??? Så jävla höööööögt !!! Men så är jag ju så knäpp, har jag väl gått upp, så kan jag inte backa ner igen, bara gilla läget o hoppa…. Det är så otäckt högt (tycker jag) att jag inte vill släppa räcket, tänk om jag svimmar ner i vattnet???
Jag minns att jag skriker av förskräckelse i hela hoppet, och glädjeskriker när jag kommer upp till ytan igen. Många får roligt åt det och förstår att jag är glad att jag överlevde:)
Nu var det ju så att Adam hoppade 2 gånger…..
Så…ja…jag gick ääääända upp och hoppade en gång till …
På kvällen går vi en bar/shoppingrunda, härligt varma sommarkvällar 
